Förra veckan var jag och min klass 9c på en Sydafrikansk utställning som heter "Then and now" på Västerbottensmuséet. Syftet med utställningen är att visa hur Sydafrika såg ut under apartheid och hur landet utvecklades med åren. Fotograferna bakom utställningen har därför valt ut tio bilder vardera som visar hur det var före och efter Sydafrikas övergång till demokrati.

Apartheid var något som pågick under många årtionden i Sydafrika. Befolkningen rangordnades och olika regler sattes upp för svarta och vita. De svarta fick bland annat bo i de s.k. kåkstäderna utanför själva städerna och inte sitta på samma bänkar eller vistas på samma stränder som de vita. Kampen mot apartheid höll på i många år och det är just detta utställningen handlar om.

”Then and now” kom till Sverige genom en man vid namn Odd Melin. Innan har den visats i Sydafrika, USA och Australien. Initiativtagaren till detta projekt heter Paul Weinburg som också var en av grundarna till Afrapix. Afrapix var en organisation som grundades 1982 där unga fotografer dokumenterade livet i Sydafrika för att visa omvärlden vad som pågick. Dessa s.k. "kampfotografer" visade stort mod och har haft en betydande roll i motståndet mot apartheid.

De åtta fotografer som ligger bakom utställningen heter David Goldblatt, George Hallet, Eric Miller, Cedric Nunn, Guy Tilliam, Graeme Williams, Gisèle Wulfsohn och Paul Weinberg. De har tagit tio bilder vardera, fem bilder under tiden Nelson Mandela satt i fängelse och fem bilder efter att han blev frisläppt. Nelson Mandela är en man som är känd för sin tappra kamp mot apartheid, vilket kostade honom 27 år i fängelse. Förutom bilder ingår även en videodokumentation och en bok i utställningen. De flesta bilder visade hur eländigt det var under, men även efter apartheid. Fotografierna var bland annat tagna på hivsmittade barn, kåkstäder, svarta som försökte måla sig vita och människor som protesterade.

Själv tycker jag att denna utställning var mycket slående och intressant. Att se dessa bilder väckte många känslor och funderingar. Samtidigt som det var fruktansvärt att se hur eländigt det var beundrar jag dessa fotografer som vågat gå emot apartheid och protestera. Om inte Afrapix hade grundats så är det inte alls säkert att Sydafrika sett ut som det gör idag. Det finns fortfarande mycket att förbättra och ändra, men de har helt klart kommit en bra bit på vägen.